Men han hade inte tid just nu. Dessutom tyckte han att busken* var död.

– Såga ner den, det är inget att spara på, var hans ord.

”Inget att spara på” Är det inte så man säger när man bara har en liten bit tårta kvar?

*Fyra nätter med sinnesjuka klonk mot fönstret har jag försmäktat i denna säng. Ene-helvetet utanför sovrummet gotta go.