Angående dop.

Vi har alltså inte döpt våra barn, av den enkla anledningen att vi inte har tron. Jag tänker heller inte gifta mig i kyrkan (som om det någonsin kommer på fråga) det får jag göra utomhus med någon kommunsnubbe.

Som jag ser det så är kyrkan till för de som tror. Kyrkan är till för alla, sägs det, men det känns inte riktigt sant.

Jag älskar kyrkor och tycker det är vackert och oslagbart stämningsfullt. Men jag lyssnar faktiskt på vad som sägs också. Och jag håller inte med. Jag tror inte på gud och vill därför inte stå inför en församling och lämna över mitt barn till den kristna tron.

När jag har frågat vänner och bekanta varför de väljer att döpa sina barn får man alltid svaret ”det är tradition” (eller: Mormor dödar oss annars) och om traditionsargumentet räcker för dem så fine, men jag köper det inte.

Vill ni fortsätta gifta er och döpa barn i kyrkan:

Jamen så gör det. Och lev lyckliga i alla era dagar.

Låt oss vända på det:

Kan någon tala om för mig varför jag ska döpa mina barn?