På katthemmet står kattdamen och jag och språkar.

Hon: ”Har ni katt?”

Jag: ”Nej”

Hon: ”Funderar ni på att skaffa en katt?”

Jag: ”Nej. Eller inte jag i alla fall”

Hon: ”Nej, det är klart, det är ett stort åtagande”

Jag: ”Ja”

Hon: ”Det handlar ju ändå om femton år”

Jag: ”Men det är väl inga katter som överlever så länge?”

Hon: ”Nej, det är klart”

Jag: ”Vi bor dessutom väldigt nära vägen”

Hon:”Jag har läst att efter tre år så har de lärt sig att akta sig för vägen”

Jag: ”Detta bygger ju på att de inte blir överkörda under de tre åren”

Hon: ”Ja, det är klart”