att mitt tusende inlägg här på Aftonbladet skulle bli ett meningslöst tramsbabbel om potatis. Hade jag haft bättre koll skulle jag ha sparat nummer 1000 till en saftig köttkrok.

Det slog mig att jag skulle lista mitt favoritlivsmedel potatis och fick plötsligt för mig att jag har läst det någon annanstans. Virtanen?

Potatisgratäng

Bakad potatis

Hasselbackspotatis

Strips

Pommes Frites

Klyftpotatis

Potatismos

Råraka

Raggmunk

Stekt potatis

Kokt potatis

Chips

Bubblare: Pommes pinnes, som otroligt nog har överlevt i snackdjungeln. Ljuva barndomstid med Påmmes pinnar.

Äntligen får vi en alldeles egen scenfestival!”

Står det i ett mail från Aliasteatern på Hälsingegatan 3.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med den här informationen, being kalmarit and all.

Det enda jag kan göra är att tipsa er om att släppa loss esteten i er och gå dit

Gratulerar. Nu får ni gifa er i kyrkan

Fast om jag hade varit gay hade jag ändå hälsat tack men nej tack. Jag ska gifta mig bakom pappas sjöbod. 

– Vad fin du är i håret.

– Är du ironisk?

– Nej, allvarlig. Det är fint när du buffar upp håret där framme.

– Vadå fin, jag ser ut som ett rövigt rövhål.

Drar ut tofsen och det eventuella buffet ebbar ut.

– Men om du är så missnöjd, klipp en snygg frilla.

– Jaaaa, DET ska jag göra. Och vet du vaaad, kan vi inte också åka ut på landet och hitta en stor gödselstack och klippa en jättefin frisyr på den så får vi se om den slutar se ut som en gödselstack.

– Vet du om att du är oerhört patetisk?

är inte bara fotbollsspelare och arg, han är musikrecensent i Barometern också och flöjdaktligen en kollega till både Joachim och mig.

Henrik har läst litteratuuurvetenskap och kanske gav denna förkovring grava skador. Hur ska man annars förklara recensionen av Tomas Andersson Wij. Jag citerar:

”Men han är inte enbart en kylig iakttagare som registrerar omgivningen, det finns också ett patos och värme hans ord”

Han väljer sedan att citera Jan Gradvall som skriver att ”bara den som har en dörr på glänt mot sitt förflutna kan förstå sig själv och sin tid” och så fortsätter Henrik: ”Just därför är Tomas Andersson Wij viktig. För han förstår sin tid. Vår tid. Och eftersom han förstår sig själv förstår han också oss andra”

Här inne finns det inget patos. Bara rövos. Därför kan vi aldrig mötas på ett intellektuellt plan Henrik och jag.

förlåt morsa, är Jordan. What an excellent choice.  Nu vet man var ribban ligger.

Det var alltså lilla tjejen som kräkade. Bredvid Joachim. Jag sov kräkfri med stora tjejen från klockan två på natten.

Med tanke på hur jämställda kreti och pleti är så gissar jag att 95 procent av er utgick ifrån att jag sov med kräkbarnet.

Joachim ska jobba hela dagen, träna på kvällen och ha match mot svenska mästarna imorgon förmiddag. Jag ska vara hemma med spyunge och uttråkad fyraåring.

Snabbenkät; vilket hade ni valt?

Mat, disk, tvätt och torka röööv har utökats med en nykomling på listan; Torka spy. Eller nykomling, favorit i repris få man väl säga, eftersom det bara är två veckor sedan sist.

Tio gånger har hon kräkat i natt. Jag och stora tjejen har sovit i gästrummet. Joachim var inte sig själv i morse. Han stod i hallen och såg ut som ett hålögt freak.

”Fan vad tröööött jag är, och imorgon är det träningsmatch mot Elfsborg. Jag kommer vara så seg att jag inte blir uttagen”

”Är det träningsmatch i morgon?”

”Hej då”

Och kom inte och säg: ”Åh vad tråkigt att höra om barn som spyr” för då kollar jag upp ip-nummer fixar barnvakt och åker hem och leker köttkroksleken.

för att lindra öronklåda från Durochmoll

Vely clever