Någon gång, på något träigt möte, har jag alltså frivilligt räckt upp handen och med detta sagt ja till att vara klassmamma. I min roll som klassmamma är det meningen att jag ska fixa presenter till fröknarna, men jag glömmer alltid att samla ihop pengar tills en annan mamma, som har klassmamman i blodet, säger till att det är dags. Igår lämnade jag över fröknarnas goodiebags. Jag köper inte tramsiga blommor. Där går gränsen.