När Joachim lämnade hemmet i morse låg jag som vanligt formad till en boll med röven upp i vädret, men samtidigt omedveten om var den fanns.

Joachim: ”Malin, behöver du bilen idag?”

Jag: ”Jaaa”

Joachim: ”Till vad?”

Jag: ”Jag måste åka någonstans med barnen, jag fixar att vara inlåst i det här dårhuset en dag till”

Joachim: ”Men om jag ska cykla till jobbet i det här skitvädret så vill jag fan se att du har använt bilen när jag kommer hem”

Så nu åker vi till Joachims farmor och fikar.