från aptråkiga Golden league till aptråkiga intervjun med Victoria.

Jag står inte ut med Victoria och jag står inte ut med Victoria D som intervjuar. Det är så lismande och kvasidjupt att jag vill gå in på toan och stoppa en stekspade i svalget.

Victoria D är så duktig med sitt niande och kronprinsessande och börjar berätta om när hon var i Niger och mötte barn som tiggde vatten. Ja det skulle hon aldrig glömma. Victoria får frågan vilken resa som berört henne mest och Victoria börjar med att säga att just möten med människor är det som ger mest. Vid det här laget ligger jag hävd över wc-ringen med stekspaden så djupt ner i halsen att det känns i byxorna. När jag kommer tillbaka har Victoria äntligen kommit till poängen och berättar om en hivpositiv pojke i Etiopien som var tre år men såg yngre ut. Victoria frågade om hon fick bära pojken, det fick hon, och bar sedan runt på honom i en och en halv timme. Och nu kommer årets citat:

”Och han kramade sig fast som en apa”

Är det inte det vackraste ni någonsin hört?