Igår kväll var det dags för den årliga Fångarna på gården. Hela Kalmar FF(ni vet det där lökiga meslaget från östkusten) inklusive fruar, flickvänner, dejter, styrelsemedlemmar, lagledare och läkare leker lekar på en stor bondgård.

Det är vansinnigt roligt.

Joachim var sjuk, men jag åkte själv med barnen.

Sabine(Tobbes riviga fru): ”Vad gör du här? Är inte Joachim sjuk?”

Jag: ”Men jag är ju Fotbollsfrun”

Mellan varje lekstation svarar laget på tipsfrågor. De berör ofta det bedövande tråkiga ämnet fotboll.

Hur många mål gjorde Pål Råsa i rad i VM 1982?

Lagmedlem: ”Vet du det Malin?”

Jag: ”Jag hatar fotboll, varför skulle jag veta det?”

Men jag vill ju  mitt lags bästa och ringde ideligen hem till Joachim i sin febriga säng. Men Pål gick han bet på. Då ringde jag till Aftonbladet.

”Hej, är Jennifer Wegerup där?”

”Nej”

”Är Lasse Anrell där?”

”Nej”

”Är Simon Bank där?”

”Vänta ska vi se”

Någon annan kille svarar och kräks upp rätt svar som vore han en tjock bok om italienska fotbollsmål genom tiderna.

Killen som inte var Simon Bank: ”Han gjorde tre mål mot Brasilien, sedan båda målen mot Polen i semin och ett mål mot Västtyskland i finalen”

När vi hade tre grenar kvar tog jag barnen och åkte hem. Att jag skulle låta Kalmar FF gå före Midsomer murders är lika troligt som att jag skulle vinna titeln årets läckraste röv. Därför har jag heller ingen aning om mitt utbredda fusk lönade sig.