Joachim: ”Godnatt”

Jag: ”Förlåt?”

Joachim: ”Godnatt”

Jag: ”Vad fan säger du godnatt för?”

Joachim: ”Ett infall bara”

Jag: ”Lägg av med det”

Joachim: ”Sluta tjafsa”

Jag: ”Men vi har väl aldrig sagt godnatt förut?”

Joachim: ”Nähä”

Joachim vänder sig mot väggen och drar upp täcket under hakan. Eventuellt kryper han upp i fosterställning. Jag grips av en ångest svår. Böjer mig fram, utan att släppa Amelia, kysser honom på örat och viskar:

”Förlåt älskling, men vi ska inte ha några nya rutiner, och vi ska definitivt inte börja säga godnatt till varandra. Det är så borgerligt.”