Låtom oss diskutera.

Om Joachim och jag skulle dela på oss (vilket inte kommer hända eftersom ingen annan skulle stå ut med en flickvän som skriker könsord på middagar) så vill jag inte skaffa barn med någon annan. Jag tycker det är rörigt som det är, och svårt nog att känna att jag räcker till. Men det är mitt liv. Alla andra gör ju som bekant vad de vill med sina liv.

Susan:

”Exakt vad är det som är white trash? Att hon väljer att föda barn? Att hon har RÅKAT få 3 barn med 3 olika pappor? Att hon inte la sig ner och dog när hon insåg att det första förhållandet med den första pappan inte höll? Vad menar du? Är det så om man inleder ett förhållande, får ett barn, förhållandet kraschar; är man slut då? Får man inte tro på att det kan bli bättre? Förresten, är hon en sämre mamma om hon skaffar barn med olika pappor? Jag undrar, eftersom att jag själv är dotter till en kvinna som fick 3 barn med 3 olika pappor. I mina ögon är vi ganska ok, och white trash skulle jag verkligen inte kalla min mamma. Hon har fan kämpat mer i livet än vad du nånsin kommer att göra.”

Svar: Snälla förklara för mig hur det går till när man råkar föda fyra barn med fyra pappor. Man råkar skicka sex-sms till mamma, man råkar inte föda barn. Självklart ska man inte ”lägga sig ner och dö” om det inte håller med barnafar nummer ett. Men tycker inte du att en mamma borde ha en moralisk gräns? Eller är det okej med sju barn med sju pappor? Eller tio barn med tio pappor? Var går din gräns?

Barn, barn, barn till varje pris. Jag gillar inte det.