Syrrans nya kille, socialdemokraten Johan och jag spelar steg för steg i Östran. Han tror att han är så smart den lille gråsåssen. Tror att han kan mer än jag bara för att han sitter i barn- och ungdomsnämnden. Som om det skulle vara något, de hyr säkert in stolfyllare till mötena.

Johan ställer en fråga, jag tittar upp och ger honom en blick fylld av..vad? Jag kan inte bestämma mig för om det är en blick fylld av hat eller beundran.

Jag slår honom med en poäng.

Syrran: ”JOHAN! Jag hade väntat mig mer av dig”

Jag: ”Skulle inte jag slå den där lille smygkommunisten?”

Johan: ”Det var bara en poäng”

Jag: ”Håll käften”