”Hej!
Läste med visst nöje din senaste krönika i Aftonbladet. Men jag måste protestera mot veckans plus (Många är ensamma i jul). Att människor är ofrivilligt ensamma är tragiskt. Att du ser det som något positivt tycker jag är högst anmärkningsvärt. Många av dessa människor trivs väldigt dåligt i sin situation. Dom är ju, som sagt, ofrivilligt ensamma. Att du sedan tror att du kan lösa hela problemet med att sälja kramar till dem, på Maxi i Kalmar, är ju helt absurt.
Skulle du, när du befinner dig på samhällets sista trappsteg, utan hem, utan kontakt med dina barn, med en djup missbruksproblematik, vilja att en tokstylad innerstadschick frågar om du vill köpa en kram…?
Lycka till i Kalmar!”

Svar: Hej,
tack för ditt mail.
Självklart ser jag det inte som något positivt att många är ofrivilligt ensamma. Veckas plus är att Röda Korset gör en insats. Det samlas in pengar till så otroligt många ändamål, och att tänka på vuxna människor som bor i ett så pass skyddat samhälle som Sverige (relativt sett) tycker jag är bra.
Sedan tror jag att du har missuppfattat syftet något. Det är inte människor på samhällets botten som ska köpa kramar, det är alla andra. Och vad är det som säger att alla människor som är ofrivilligt ensamma saknar bostad, har missbruksproblem och har barn som de inte träffar?
Att vara ensam är en folksjukdom. Inte en klassfråga.
God jul