Jag har jättesvårt att bemöta Marias krönika eftersom den inte säger mig någonting. Jag förstår faktiskt inte vad hon menar.

Det jag kan bemöta är att det bästa vore om alla gjorde som jag. Jag har skrivit krönikor där jag berättar att jag skriker på barnen och gråter för att jag är en sån shitty mom. Låt oss hoppas att alla inte är som jag, för då blir nästa generation lomhörd.

Skulle jag blunda för att folk skiljer sig? Att det i många fall är den enda utvägen? Nej Maria, så är det alltså inte. Min krönika handlade bara om att inte förringa barnens känslor inför ett uppbrott.

Vad som inte rymdes i min text var att hon kunde lämnat barnen utanför helt och hållet. Då hade alla sluppit min krönika.

På Ronnies fråga om hur barnen tog skilsmässan kunde hon ha svarat ”Det vill jag inte gå in på, barnens känslor är deras egna” eller något annat fint i den stilen.

Jag tror att Ronnie hade förstått och gått vidare.

Ps. Maria, jag är inte äktenskapsfundamentalist. Jag är ju för bövelen inte ens gift.