I Joachims och min släkt är inte mindre än tre födelsedagar dubbla. Det handlar om den 10/5, 15/12 samt den 27/12. Idag, för första gången på sex år, valde vi att dela på oss och ta varsitt barn. Det kändes ovant och skilsmässigt.

När lilla tjejen och jag sprang på släkten utanför kalas A kände jag mig nödgad att förtydliga.

”Joachim och jag ska INTE skiljas”

Släkten: ”Nähä”

”Inte i dag i alla fall”

Släkten: ”Okej”

”Vi har hela livet på oss att skiljas”

Släkten: ”…”

Så om de inte trodde att vi skulle skiljas innan så är de nog mer eller mindre övertygade om det nu. Att vi ska skiljas alltså. Vilket vi inte ska.

Satan vilket liv det skulle bli om jag, äktenskapsfundamentalisten, skilde mig.

Jag är fast med Joachim.

Nu ska jag gå och skeda upp honom i soffan och fråga om hans släkt tror att vi ska skiljas.