”Min Maulin, du haur fåktiskt in hingig röjv”

”Men tack, vad fint sagt”

”Din ej leksom sådäer slåddrig lingst nejr”

”Åhå”

”Din sejr ut som dejt göer unner in öul”

”En ål?”

”Precis näer öulen haur lagt råmmen och din ej sådäer slapp ej anaulen”

Här blir jag alldeles tårögd. Min far har aldrig varit en man av stora ord. Men att höra honom sitta och beskriva mitt arsle som en nyförlöst ål-anal, det är svårt att förklara känslan. Det är stort.