Det var väl själva faen om jag inte ska få er att älska Therese Anderssons låt.

Bara för att ni har envisats med att poängtera hur dålig ni tycker att den är så lägger jag ut den ytterligare en gång. Trots att jag lovade att jag hade tjatat för sista gången.

Hoppas att ni lär er en läxa till nästa gång. Att ni likt Pavlovs hundar hoppar över den där syrliga bloggkommentaren (alltså Pavlovs hundar läste ju inte bloggar, de surfade bara på doggystyle.com, men ni förstår min poäng)

Det är alltid smidigare att bara hålla med. Att stryka mig medhårs. Och med hår menar jag naturligtvis stjärtgräs.

En sak till; Om ni trots detta inte lyssnar så betänk att jag just sett en film om en man som skjuter folk med tryckluft.

Inga kulor. Inga spår.

 

Och nu ger jag er; Therese Andersson med sin fantastiska When you need me.