”Synd att folk är så pryda i Sverige” säger naturisten Steffen.

Alltså Steffen, jag är inte pryd. Jag älskar att vara naken. Jag sover naken, jag duschar naken. Jag springer naken genom huset efter min kvällstoalett om det visar sig att jag glömt stänga av TV:n i andra delen av huset. Jag springer med mina naturliga skinkor och hoppar förbi köksfönstret ut mot gatan med tuttarna i nävarna.

Jag älskar min nakna kropp.

Men jag vill liksom inte gå så långt som att utgå ifrån att alla andra också gör det.

Att andra människor vill sätta sig på den stol där jag just suttit i trettiogradig värme med allt vad det innebär av rövsvett och annat sekret. Om jag gick in i köket på bilden skulle jag behöva ultraviolett ljus för att vara säker på att inga luckor var ollade. Jag skulle ha bakteriedödande trasa innan jag satte mig ner på köksstolen och jag skulle ständigt vara mentalt beredd på att få en fladdrande enögd hämnare förbidaskande på skinkan.

Hu.

Sånt här pratar naturister aldrig om. Kroppsvätskor och hygien. Det pratas bara om att nakenhet är naturligt, att människor med kläder är pryda.

Vi är inte pryda Steffen. Vi anser bara att rövsvetten bör stanna där den hör hemma; mellan våra skinkor.