Efter att vi hade skutsat Joachim till Fredriksskans(för resa till Borås och Elfsborg i Svenska cupen) åkte vi till biblioteket. Jag lånade sex barnböcker, en fackbok om syskonskaran och hur din plats i den påverkar dig, en skiva med vackra sånger samt tre filmer. Ikväll blir det domumentären om Dixie Chicks, hurra hurra.

En av böckerna heter Snälla barn och är skriven a Thomas och Anna-Klara Tidholm. Snälla barn, tänkte jag, det kanske smittar av sig.

Men det var en förskräcklig bok.

Boken handlar om två barn som är ensamma hemma i lägenheten. Mamma ska på kurs och ringer hem och tycker synd om sig själv. ”Ska man inte få gå en liten kurs?” klagar hon när barnen vill att hon ska komma hem. Det större barnets pappa bor i Norge och ringer nästan aldrig. Det mindre barnets pappa står på flygplatsen i Luleå och tycker synd om sig själv för att han inte kommer hem i tid. Barnen tröstar. Barnen får ingen mat. Barnen tittar på TV. Barnen öppnar dörren för en ledsen tant som bor i huset.

Sent, sent på kvällen kommer pappan hem och undrar var mamma är. När barnen säger att hon är på kurs börjar pappan gråta och säger att hon har träffat en annan man som hon tycker om.

På bokens sista sida får man veta att mamman kom hem sent på natten när alla sov.

Eh.