Jag fick en massa förvärkar när Joachim hade åkt till Ljungskile igår.

Jag låg på mammas och pappas säng och försökte hålla tillbaka tårarna.

”DET ÄR SÅ JÄVLA HELVETES TYPISKT, JAG ÅNGRAR MIG” skrek jag tills pappa kom in i rummet.

”Göurdaugens fröujder” muttlade han och låtsades ha något viktigt för sig i garderoben.

”MEN PAPPA” skrek Elin.

”Maulin, nista göung fröuger nej maj. Fröuga maj näer nej skau tjöjpa nöj bejl, möula killargöulvet iller näer nej skau hau six”

Elin och jag: ”PAPPA”