Pappa har en båt. Eller alltså, pappa har tio båtar i varierande storlekar, men han har en stor båt. Det är den båten vi tar över till Köpingsvik på Öland och badar i vår hemliga vik på somrarna. Varje sommar bråkar mamma och pappa om det faktum att det finns för få sittplatser när vi ska fika. Men pappa envisas med att använda en fiskebåt till fritidsbåt. När vi för ett par veckor sedan var på väg hem från en ö-utflykt undrade pappa om jag kunde följa med ut när vi hade lämnat av de andra för att ta bilder på hans båt.

”DOH” tänkte jag men sa ja.

Pappa menade att jag skulle följa med honom ut körande den lilla utombordaren.

”Men pappa, jag kan inte köra båt”

”Vau ej dejt föer baunslihejter, detj ej vil enge svöurt”

”Men jag har ju aldrig kört en båt, menar du att jag ska ha det i generna eller?”

Så pappa fick ta mig på släp bakom båten. Så där satt jag med min kamera och stora mage och fick saltvatten och avgaser i synen. Helt plötsligt började båten kränga hit och dit och mer vatten stänkte upp på min blottade mage. Pappa hoppade ut från sin hytt och gapade att jag skulle sätta mig längre bak i båten. Båten åkte slalom eftersom jag satt i mitten av båten. Jag trodde att pappa ville leka, men så var det alltså inte. Jag hade helt enkelt bara placerat 80 kilo dökött på fel ställe i båten.

Helt plötsligt stannar pappa och lösgör mig från repet. Sedan kör han fram och tillbaka tre gånger så fort han någonsin kan, vilket i ärlighetens namn inte var särskilt fort. Jag tar fyrtio bilder och så åker vi tillbaka. Nu har jag fått hem en förstoring av den bästa bilden som pappa ska rama in och sätta upp på köksväggen. Jättekul, tycker mamma.

I hytten ser ni pappa i sin skjorta med avklippta armar.