Den här debatten är roligare än Zandéns och Gyllenhammars.

Åsa Mattsson säger; ”Det är inget fel på att förena kärlek, föräldraskap och stimulerande arbetsuppgifter, men det är inte säkert att det måste ske inom den trånga ramen som den traditonella tvåsamheten erbjuder”

Och ; ”Jag tror fortfarande på kärleken, men framöver kommer jag att förhålla mig mer kreativt till den”

Åsa, min mogna vän, jag ser inte Joachim som en trång ram, Joachim är mitt fynd, min guldskatt. Vad är det för beiga snubbar du har gängat dig med som får dig att se på tvåsamheten på det sättet? Jag tycker det är bra att du i fortsättningen tänker förhålla dig mer kreativt till kärleken. Själv tänker jag vara både kreativ och älska, inom min fina ram med Joachim uti.

Unni Drougge säger; ”Det är fantastiskt att kvinnor kan skilja sig och slipper relationer där det är hårt och tråkigt. Det man blir bitter av är att vara kvar i en relation som inte är bra”

Ja Unni, jag säger inte emot dig. Självklart finns det bittra kvinnor i relationer, men det är inte om dessa min krönika handlar.

Och slutligen så har varken Unni eller Åsa svarat på krönikans kärnfråga:

Den om varför kvinnor som levt pissiga liv med sura gubbar inte kan låta unga kvinnor leva i förhoppningen att livet får ett lyckligt slut.