På väg hem från mammas och pappas gård där jag lämnat barn ett och två färdades jag E22 fram bland elvatusen husvagnar i 80 kilometer i timmen. Brann alla campingplatser upp igår, vadan denna anstormning?

Mellan Lindsdal och Läckeby får jag syn på ett visset löv som blåser tvärs över körbanan. Men det är inte ett visset löv, det är en livs levande sork. Han missar mina däck och pilar över till andra sidan där tre husvagnsekipage dundrar fram tätt tillsammans som ett sorkmördande svennebanantåg. Men herr sork klarar även detta och kan andas ut i ett djupt dike på andra sidan motorvägen. Han har klarat sig. Han är hel.

Och jag tänker att den här sorkens liv har ett större syfte. Han ska uträtta stora saker i sorkvärlden.

Jag älskar sorkar. Och grisar. Och bebisar.