Nu är jag på Gran Canaria för att hälsa på kommunistElin. Ge upp och kom hem Elin, det finns inga kommunister här heller.

Elin bor alltså på Kanarieöarna och pluggar sitt sista CSN-år. Hon har träffat en kille som heter något random J-namn som man inte får använda. Pappa är helt hysterisk hemma på gården. Elin är tillsammans med en kille som har hål i öronen. Pappa vet varken ut eller in. Han vill bara att Elin ska komma hem så att han kan köpa fotmassage för tio kronor från dottern som de trodde skulle stanna på gården för evigt.

Pappa ringer ett par timmar innan vi ska åka.

”Höur ej dejt?”

”Bra”

Höur ej dejt?”

”Bra”

”Höur E-J D-E-J-T? Ej döu döjv?

”Nej, jag har sagt bra två gånger är du döjv?”

”Jahau. Skau nej öuka nöu?”

”Ja”

”Döu muste tau dej itt sneck mejd din däer lunsen”

”Jag vet inte det”

”Um hann kumme hejt skau jau saja hunum itt par öurd”

”Han kan inte svenska och du kan inte engelska”

”Spauka hunum ej åsslet kan jau gjöura pau svinska”