Jag hade gärna bjudit in en skabbig vampyrbrud att suga mig på livets juice. Allt hade varit mer angenämt än att vara vaken hela natten av skrikande Lasse med snor i näsan. Det är ju mest synd om honom, visst, men han ska inte upp klockan 06:50 för att plocka upp två barn som håller fast sig i madrassen. Han skriker, jag försöker ge bröstet, han tar ett sutt och upptäcker att han inte kan andas genom näsan, grips av panik, skriker, tar ett sutt, grips av mer panik. Och så höll vi på tills klockan var 05:30 då jag äntligen fick somna. 07:42 vaknade jag av att väckarklockan stått på i en timme. Vid-mitt-öra. På-hög-volym.