Det är dag nummer fem på kanarieöarna. Det är något mulet och ingen ligger vid poolen. Jag vill köpa ansiktskrämer och vill inte bli tagen i prutten på planet med deras ockerpriser och personal som hatar resenärer. Så vi lämnar hotellområdet och ger oss ut på äventyr. Hittar ett litet parfymeri med en kanarisk lady bakom disken som pratar i telefon. Så fort hon får syn på oss trycker hon handen mot prathålen och gapar ”TWENTY PROCEEEENT”, sveper med den lediga handen över butikens innandöme, sedan släpper hon handen och fortsätter prata.

Butiken är så liten så att vagnen får lämnas på en liten golvfläck intill dörren. Barnen springer runt och vi väser mellan tänderna att det blir då rakt ingen glass till de som inte sköter sig bland parfymer och krimskrams.

Lenin, föråt Elin och Bella erbjuder sig att ta med barnen till en leksaksaffär längre ner på gatan. Som de är på väg ut genom dörren kommer två kanariska farbröder förbi, de bär på gigantiska yuccapalmer och ropar HOLA HOLA.

Barnen svarar Hola hola och så försvinner de båda männen runt ett hörn.

Men barnen tyckte det var himla kul att säga hej på ett främmande språk och en av dem, oklart vem, ropar så att det ekar mellan de heta husväggarna:

”JAG VILL HITTA NÅGON ANNAN SOM JAG KAN OLLA”