Jag älskar insändarsidan i Barometern, som är mitt sällskap varje morgon. Det handlar ofta om samma surgubbar med ändlösa oceaner av tid. Ibland låtsas de heta någonting annat, för det mesta inte. Då är det Knut Olsson i Urkelboda och så vidare. Och det är gnäll på kattägare, TV-program och Ingvar Oldsberg for president. Sådant skummar jag igenom och så skrockar jag föraktfullt, skakar på huvudet och tar en stor klunk grönt te.

Ibland, det händer sannerligen inte ofta, kan man hitta en ung människa på detta pensionärernas klotterplank.

Idag är det Sofia och hon är mycket upprörd. Hon har flyttat in i en hiskeligt dyr studentkorridor hos Kalmarhem och där är köket ostädat. Kalmarhem har lovat att ta tag i det men ingenting händer.

Jag vet vad Sofia pratar om. Du kan gå hem till psyksjuk människa som inte kan ta hand om sin egen hygien och det kommer ändå inte vara lika vidrigt i det köket som det kan vara i ett studentkök.

Att Sofia och hennes vänner inte får hjälp från Kalmarhem är inte bra. Men att skriva insändare till tidningar och berätta att man VÄNTAT I MÅNADER på städning och går runt i ytterskorna för att golvet är så äckligt. Att man i och med detta berättar att man LAGAR MAT OCH ÄTER DEN i detta aphus-kök.

Något av det mest grundläggande i människans natur är att hålla skiten ifrån sig. Det har ingenting med klass, pengar eller status att göra.

Städa köket och skicka räkning till Kalmarhem eller kräv avdrag på hyran.

SKRIV INTE INSÄNDARE DÄR NI BERÄTTAR ATT NI LEVER I ANDRA MÄNNISKORS SKIT.