Mitt ARGASTE

Jag är fortfarande så JÄVLA FÖRBANNAD.

När jag tänker på att mina barn ska gå direkt från femman till högstadiet med allt vad det innebär får jag ont i magen.

Högstadiet är helvetet på jorden.

Min stora tjej är liksom jag ett barnsligt barn i ordets bästa bemärkelse. Hon älskar att leka och precis som jag är hon född sent på året. Jag var barn väldigt länge, byggde koja i skogen tills jag blev mobbad och slutade.

BARN SKA VARA BARN.

Pengar, pengar, pengar. Alltid dessa jävla pengar. Jag bara öser in skatt i kommunkassan och vad får jag för det? Hur förvaltar ni detta? Genom att tvinga in mitt barn (som kommer vara ELVA när hon börjar högstadiet) i tonåren.

Det började med att femåringarna tvingades över till skolans lokaler, det vill säga min äldsta var fyra år, fyra, när hon skulle dela skolgård med sjätteklassare. En gång fick jag höra att stora killar hade kastat grus och sten på henne. Det är ju precis vad man drömmer om när man får sin bebis; att hon fyra år senare ska känna sig utsatt på en gapig skolgård.

Var går gränsen? Varför ska vi ha indelningar alls?

Vi gör så här:

När barnen föds lägger vi in dem i en stor aula där barn upp till sexton får samsas om utrymmet. Bara kostnad för en lokal, två lärare och så en elektrisk kofösare om det blir för stökigt.

Över min döda kropp att mitt barn ska börja högstadiet när hon är elva.

ÖVER MIN DÖDA KROPP.