Nu är Joachim hemma. Det blev väl inte så där jättestor skillnad när han lämnade mig på måndag morgon med tre sjuka barn. Min tillvaro blir ju inte mer glamourös för att han sitter på ett kontor i Kalmar. Fast det är billigare att ringa och trakassera honom i Sverige.

I natt visade Joachim sina true colors.

Jag lyckades få Lasse att somna i sin egen säng, men först måste han somna vid fender i dubbelsängen. Klockan 23:45 kom han över till tuttville igen. Klockan 23:50 ropar lilla och vill sova hos mamma och pappa. Joachim går över och gör samma misstag för miljonte gången, han tror att det går att resonera med en fyraåring mitt i natten. En fyraåring som har bestämt sig. Joachim kommer tillbaka. Lilla fortsätter ropa.

”Men lyft över henne”

”Men då får ju inte JAG plats”

”Men man ska ta emot dem med öppna armar, det står på kylskåpet”

”Kylskåpet?”

”Det är en lista på tips hur man ger barnen självkänsla”

”Jaha”

”Men gå och hämta henne då”

Joachim reser sig, under en jävla massa stön, suck och ”ska upp om si och så många timmar”. Han går ut i korridoren och lyssnar. Det har blivit tyst. Han vänder och kommer tillbaka till sängen.

”Hon hade gett upp, nu får hon ingen självkänsla, det var ju synd”

Fem minuter senare börjar hon ropa igen. Jag hämtar.

I morse hittade jag inte muslin och ringde till Joachim på jobbet. Han hade inte hittat den i morse eftersom han hade ställt den bland mjöl och socker. Alltså blev Joachim utan musli.

HAHAHAHA Joachim. Det var natten som kom tillbaka och bet dig i din allsvenska RÖV.