Det går bra med gröten och vällingen. Vi har inte tagit upp potatisgrejen igen, man vill ju inte jinxa det nu när det går så bra. Men igår glömde vi gröten hemma när vi åkte ut till mor och far. I kylen på landet fanns det en liten burk majs/potatis. Den värmde jag upp, och han åt. Fantastiskt.

Men jag ammar hela tiden. Visst har vi börjat med smakportioner och välling, men han ammar inte mindre för det. Jag tror att han älskar mina bröst för mycket för att kunna dra ner. Ibland tar han små pauser, böjer huvudet bakåt en smula för att betrakta bröstet på bekvämt avstånd. Och så börjar han sjunga. Han ligger och sjunger en lovsång till tutten och så äter han lite till.

I fredags träffade vi en niomånaders bebis i normal storlek. Lasse väger mer än denna bebis. Han är stor och fet och glad. Och jag kommer amma honom hela livet.