Birgitta fasar för vatten på diskbänken, hon fasar för vatten på badrumsgolvet, hon fasar för oreda. Nu är jag här med den där bebisen hon tyckte var så söt så söt i vintras. Nu är den bebisen hurricane Katrina över hela Birigttas bohemiska men samtidigt pedantiska tvåa fylld av böcker som heter saker som Långsamhetens lov och Mellan tid och evighet.

Nu har hon precis fått syn på ”röran” i sovrummet där Lasse och jag har våra saker.

”Herregud, det ser ut som SLAGET VID LÜTZEN”

Hon står i dörröppningen med uppspärrade ögon och flaxande armar.

Lasse tittar upp på henne, tycks tänka efter någon sekund, och så fäller han ut armen högt i luften och ger henne en hitlerhälsning.