Vi sitter och tar igen oss en stund efter namngivningen. Stolar har burits fram och tillbaka, disk har diskats och lock har lagts på brunnen.

Vi har hamnat framför en Skönheten och odjuret-vhs som barnen älskar. Det är slutscen och odjuret har precis blivit förvandlad tillbaka till sitt vackra prinsansikte. Belle tittar på honom och kan knappt tro sina ögon. Hon smeker hans hår och ser honom djupt in i hans blå ögon, hon förstår, det är han.

”Det ÄR du!”

Varpå pappa utropar så att det hörs ut till de idisslande kvigorna på åkern utanför;

”VIM?”