Joachim kom hem halv ett, klockan fem började Lasse klaga från sin plats bakom spjälorna. Vi lyfte över honom och försökte spela döda en halvtimme tills det var dags att ge upp och ge honom det han ville ha; en flaska fullkorn på mammas kudde. 

Jag vältrade mig ur sängen och kryssade fram över golvet som en berusad farbror. På köksbänken står en vacker bukett blommor. Ah, Joachim blev matchens lirare, det är min kille det.

”Jag såg blommorna, matchens lirare?”

”Nej, det är dina blommor”

”Mina?”

”Efter matchen kom en av dina läsare fram och lämnade över dem, han sa att jag skulle hålla hårt i dig”

Tusen tack Owe. Du gjorde min söndag med din bukett och ditt underbara kort.