sitter vi och spelar domino. Det är mamma, Elin, Elins J och jag. Domino är så vansinnigt tråkigt men alla menar att det krävs strategiskt tänkande och att det är ”jättekul”. Jag äter toblerone och lägger åtta pricker mot åtta andra prickar och fattar ingenting. Så kommer pappa in. Han hugger in på Mariekexen och brer ett tjockt lager smör längst ut på kanten och slukar i ett stycke. 

”Smauka! Dejt ej söu jejkla gutt”

”Tack men vi vet hur kex med smör smakar”

”Kan vi inte få receptet?”

Alla utom pappa: ”HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA” Det är underbart att håna pappa.

Men han tänker inte stå där och bli kexretad. Nu ska här tvångsmatas. Med två steg är han framme där jag sitter och jag är inte beredd. Jag har munnen full av rödvin men det vet inte pappa. Han tror att jag vägrar öppna munnen i protest. Jag viftar i panik med armarna och stretar emot som masken på en metkrok men pappa ger sig icke. Han kämpar och han kämpar med sitt smöriga kex och så händer det.

Duuuuuuuuusch. Rödvinet sprutar över hela köksbordet. Över det strategiska dominospelet. Js spanska ögon blir stora som paellatallrikar. Han tänker att vi är sinnessjuka. Och det kanske vi är. Men pappa är det sjukaste kexet.