Underbar kväll på slottet i min långa klänning från FilippaK. Tosca är ingen favorit men jag älskar att titta på sångarna och skulle aldrig i mitt liv sitta och blunda för att ”njuta av musiken”. Trams.

I pausen hittade jag min fröken från mellanstadiet. Trots att jag minns mig som en obstinat liten jävelunge så springer jag fram.

”HEJ BIRGITTA!”

”Nämen Malin, hej!”

Så stod vi och språkade en stund och Birgitta hade bara ljusa minnen. Jag skrev tydligen redan då. Och jag var duktig. 

Jag minns ingenting från min barndom eller skolgång. Ibland tänker jag att jag föddes som en tjyvrökande tjafsapa. Så var det kanske inte. 

Operan var härlig, men bäst i går var när fröken Birgitta sa att jag var duktig.