Igår hade vi barnkalas för lilla som fyller fem år i morgon.

När kalaset var slut kastade vi in alla barnen i bilen och körde över ölandsbron. Nu skulle vi svalka våra kroppar i härliga Kalmarsund. Men nej. Det var fullt överallt. Vi tog av, körde ner mot våra favoritställen, ett i taget, men det var fullt till bristningsgränsen. Bilar överallt. En timme åkte vi runt och till slut tog vi oss över till östra sidan. Där blåste det friska vindar. 

Vi slog upp lilla bebistältet där Lasse vägrade befinna sig. Jag och tjejerna kröp in och läste senaste numret av Bamse. Efter tio minuter hör vi en bebis runda hörnet på utsidan och så plötsligt; Lasses huvud tränger in genom den blodröda tygvägen och det lilla sidohålet. Det kan inte varit helt olikt synen då han trängde igenom det lilla slidohålet. 

Men munnen full av sand kastar han sig in i tältet med hela sin kropp och sagostunden är över. 

Tjejerna badar och springer fram och tillbaka i strandkanten och hittar skabbiga fjädrar som de HELL NO får ta med sig i bilen. Lilla badar naken, hon älskar att vara naken, och jag orkar inte bry mig om det sitter peddon på stranden. Barn ska kunna vara nakna på stranden. 

När klockan är 17:00 ger vi upp och skakar av allt inklusive Lasse som också får doppa skinkorna i havet eftersom han ser ut som en biskvi.

Sist, allra sist, ställer jag mig nära vattnet och skakar filten. Vinden tar tag, Joachim klagar nu måste vi gå och jag tänker att hade jag inte familj skulle jag stå här hela dagen och skaka mitt slitna överkast som jag köpte när Joachim och jag flyttade ihop 2001.