Jag vill gärna se prydlig ut när jag möter min bödel, förlåt revisor. 

Det brukar gå väldigt fort när vi ses. Jag kommer upp, Lasse river rummet, jag har glömt alla papper jag skulle ta med mig och istället för att be om ursäkt slår jag ut med händerna i en teatralisk gest och utropar att jag tycker det är vansinnigt tråkigt och att jag skiter i allt. 

Revisorn säger att det inte gör någonting och så får jag äntligen gå. 

Jag mår dåligt av siffror och skatt och moms och fakturor och prejeseringsfond. Så jag tar en sväng på stan och köper strumpbyxor till barnen. Jag är dålig på att spontanshoppa onödiga saker och strumpbyxor behövs alltid. Det räcker med att någon släpper en skit så går de sönder.

Om jag inte hade döttrar och slapp köpa strumpbyxor och hårspännen skulle jag vara en rik kvinna nu. Men jag skulle fortfarande vara tvungen att gå till revisorn med papper.