att jag skulle till frisören med tjejerna. Jag vet inte varför jag envisas med att lämna huset ensam med båda två. Usain Bolt springer rakt fram i några meter och ojojoj vad duktig han är. Jag åker in till stan med två barn. Jag vill se Usain hålla i min femåring.

Alltid samma mönster. Det går först jättebra, jag tänker amen hallå vad jag överdriver, det här blir en parkpromenad. Sedan släpper hon lös helvetets all satanism och jag vill bara lägga mig i fosterställning och amma mig själv till sömns.

Intill frisören, i samma port, ligger en butik där man kan göra piercingar i tungan och på ryggen. Det glittrar och glimmar där inne och luktar lite sötsliskigt. 

Lilla orkar inte läsa en Kalle Anka från 1999 och dricka för varm wienermelange så hon springer in i piercingaffären. Jag springer efter. Jag vågar inte skrika efter henne, tänk om någon tar hål på mig av bara farten.

Affären är hur lång som helst. Den tar aldrig slut. Och som jag springer där som Here comes Johnny i en jävla pyramid av piercingartiklar inser jag att det inte är mycket piercing med det här stället. 

Hela affären är fylld av, från golv till tak, dildos. 

Dildos som är afro, dildos som är rosa med ådror, dildos som är korta, dildos som är långa, dildos med pungkulor på, dildos som är taggiga. Herregud vilket kukigt ställe. Jag blir yr. Var är ingången? Vid minipenisarna eller jättedolmarna? Hur ska jag komma ut? Var är lilla? 

Efter vad som känns som en evighet hittar jag henne längst in i butiken. Hon har inte fattat att hon är fångad i åderpåleparadiset. 

”Det här är för vuxna” väser jag mellan tänderna, tar henne under armen och vräker henne kristdemokratiskt framför mig. 

Herregud. Vilken kukafoni.