”Jag har följt med dig ett tag, har mycket att skriva men framför allt detta: jag tycker att du börjar bli lite väl smal. Jag har lagt märke till det på diverse bilder förut också, du är småbarnsmamma , har små barn, mycket smalare än sådär skall man inte se ut för att det skall bli sjukligt. Vill du vara en svenska Posh Beckham, pinnig fotbollsfru eller vad är det? Du har ögonen på dig via Amelia, blogg, krönikor o.sv. så snälla snälla tänk efter, du är en förebild, som jag ser det måste du ha gått ner en heel del kilon vid det här laget, och det provoserar mig, mycket. Jaså du har köpt nya smala pinniga tighta smaljeans, sådana som 13åriga tjejer har på sig, men hallå, du är en mamma och kvinna, tänk efter. Ja jag vet inte , är för ”upprörd” för att skriva ngt vettigt, har läagt märke till det här ett bra tag, såDÄR smal har du inte alltid varit, vad äter/tränar du egentligen, handen på hjärtat – är det inte lite väl viktigt för dig att få bli och förbi sådär pinnig?”

Svar: Rebecca min vän, jag är inte för smal. Jag är hyfsat fit för att vara en trettioårig trebarnsmamma men någon Posh är jag inte. Jag väger 65 kilo. Vad väger Posh, 45? Hon är en fågelunge, jag är en kvinna med lite kött och röv. 

Jag äter frukost-lunch-middag och gör mina rövövningar. 

Du kan inte bli provocerad av min kropp. Du är välkommen att provoceras av mina åsikter, men om du vill bli kroppsprovocerad föreslår jag att du går till en annan blogg.