Jag fick en jättefin kopp av Häxan när jag fyllde trettio. Jag har levt med den koppen. Varje dag, tre gånger om dagen, har jag fyllt den till bredden med grönt te. Varje dag i åtta månader. Så började Lasse gå när han var nio månader. Och jag var inte beredd. Koppen stod kvar på soffbordet. Lasse kommer gående med koppen i handen, han är så glad. Titta vad jag hittade mamma, din kopp! Här ska du få den mamma! 

KAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAST.

Min kopp.

Sabla unge. Vems käcka idé var det att skaffa ett tredje barn?

Nu har jag ersatt koppen med en ny från Bruka. 

Men det är inte samma sak.