Joachim kom hem klockan tre i natt. Då hade jag inte somnat eftersom jag hörde ”ljud”. Klockan sju plockade jag upp tjejerna och lämnade dem på skolan klockan åtta. Tillbaka, upp med Lasse, välling och frukostmacka. Joachim fick sova eftersom han ”kom hem så sent”.

Nu sitter vi vid köksbordet och äter frukost. Jag har inte sovit mer än Joachim och jag har tagit alla barnbestyr. Lite kärlek och ömhet kanske?

Joachim: ”Det står här att våldet i hemmet blir allt grövre, förstår du hur lycklig du är som inte får stryk alls?”

Joachim: ”Såg du bebisen som vägde 8,7 kilo? Och så brukar du gnälla över att det gör ont att föda barn”