Vi skulle ut på en biltur hela familjen. Ni som läser den här bloggen regelbundet vet att det är skrik, gap, tjat, gråt och tandagnisslan innan man kommer ut så jag behöver inte berätta det en gång till. Men när man efter skrik, gap, tjat, gråt och tandagnisslan precis har satt sig i bilen och någon säger ”Var är skötväskan?” då blir man, tja, en aningens irriterad. 

Jag hoppar ur bilen där den står uppkörd i buskarna på husets kortsida eftersom de gräver upp världen som vi känner den på framsidan. Jag hoppar ur, klicketiklackar mig fort fram till ytterdörren, juckjuck med nyckeln och så in och haffa åt mig skötväskan. Slam igen med dörren, jäkla skit att det ska vara så meckigt att komma i väg och där står Joachim med bilen spring spring BILEN PANG HÄNDERNA UPP FÖR ATT SKYDDA ANSIKTET NYCKLARNA STICKER HÅL I ENA FINGRET KOMMER BLOD INTE MYCKET MEN ÄNDÅ AJ

Joachim har backat på mig. Joachim har backat på mig med bilen med alla barnen i baksätet. 

”VAD GÖR DU?”

”Jag skulle möta upp dig för att vara snäll”

”Jättesnäll”