Jo det är så här att jag har tappat min c905 i asfalten(igen) och nu behöver jag en ny telefon. Jag vill inte ha en c905 eftersom linsskyddet hakar upp sig. 

Om det går bra så skulle jag vilja köpa en Satio. Kan jag få göra det? 

Jag trodde i min enfald att jag skulle kunna hitta information om när Satio släpps på sonyericssons hemsida men det verkar vara hemligare än Henrik Rydströms pojkvänner, förlåt ”flickvänner”.

Kan inte någon maila mig och tala om för mig när Satio släpps och var jag kan köpa den?

Nu. 

Jag vet att den finns. 

Kom till mamma. 

Vi skulle ut på en biltur hela familjen. Ni som läser den här bloggen regelbundet vet att det är skrik, gap, tjat, gråt och tandagnisslan innan man kommer ut så jag behöver inte berätta det en gång till. Men när man efter skrik, gap, tjat, gråt och tandagnisslan precis har satt sig i bilen och någon säger ”Var är skötväskan?” då blir man, tja, en aningens irriterad. 

Jag hoppar ur bilen där den står uppkörd i buskarna på husets kortsida eftersom de gräver upp världen som vi känner den på framsidan. Jag hoppar ur, klicketiklackar mig fort fram till ytterdörren, juckjuck med nyckeln och så in och haffa åt mig skötväskan. Slam igen med dörren, jäkla skit att det ska vara så meckigt att komma i väg och där står Joachim med bilen spring spring BILEN PANG HÄNDERNA UPP FÖR ATT SKYDDA ANSIKTET NYCKLARNA STICKER HÅL I ENA FINGRET KOMMER BLOD INTE MYCKET MEN ÄNDÅ AJ

Joachim har backat på mig. Joachim har backat på mig med bilen med alla barnen i baksätet. 

”VAD GÖR DU?”

”Jag skulle möta upp dig för att vara snäll”

”Jättesnäll”

Bäst med hösten; poncho!

Det var match i går. Jag skjutsar alltid Joachim till matcherna. Först skjutsar jag Joachim, sparkar ut honom ur bilen och säger ”Gör inte bort dig”, skjutsar ut barnen på landet, åker tillbaka till stan och njuter av egentid och spännande fotboll. 

På alla gator runt arenan som byggdes samma år som Colosseum har polisen spärrat av. Bomber, al-Qaida och blåvittfans göre sig icke besvär.

Eftersom Joachim är spelare så måste han skjutsas hela vägen fram till ingången vilket gör att jag alltid kör förbi avspärrningarna med halva bilen på trottoaren.

Klockan är 13:50. Jag kommer fram till avspärrningarna, en tant på cykel är i vägen. Medan vi väntar på tanten ser jag en polisbil närma sig i backspegeln. Han kör upp bakom mig och står nu en meter bakom oss. Men det kan jag inte ta hänsyn till. Ska jag stänga av bilen, gå ur och steppa fram till konstapeln och be om lov att få köra där jag alltid kör? Skulle inte tro det. Så när tanten är borta kör jag upp på trottoaren och förbi avspärrningarna. Då gasar polisbilen till och med ett VROOOM kör han förbi avspärrningarna på andra sidan och jagar i fatt mig. Han lägger sig jämsides och tutar, han tutar som en galning. Störtlöjligt. Skulle jag stanna av en tuta? Hade han bemödat sig med att sätta på sirenerna och ropat i sitt högtalarsystem ”KLIV UR BILEN OCH LÄGG HÄNDERNA PÅ TAKET” så kanske. Men en simpel tuta? Aldrig.

Så vi färdas gatan fram. Jag i min bil, stirrandes rakt fram, polismannen i sin polisbil, nu ligger han på tutan. 

Framme vid Fredriksskans hoppar Joachim ut ur bilen i farten för att visa vem han är. 

Polismannen skrattar när han förstår och det som händer nu skrämmer mig.

Jag känner besvikelse. Jag hade tänkt mig handgemäng på mitt bonnarsle och där sitter polisen och skrockar.

Jag kan inte låta bli att oroas över att det var så skönt att trotsa polisväsendet. 

TV4 söndagsmorgon ringer och vill att jag ska komma och prata relationer.

”Javisst, jag är väldigt bra på relationer, bäst i Sverige skulle jag tro”

”Okej, vi tänkte prata lite om hur man håller ihop, olika tips och så sex”

”Jag pratar inte sex, jag skriver aldrig om sex och jag pratar aldrig om sex”

”Okej”

Sedan pratar vi i en kvart om var jag står i olika relationsfrågor och så säger TV4-tjejen att hon ska be att få återkomma. En halvtimme senare ringer hon upp.

”Vi har bestämt att ta någon annan, någon som pratar sex”

Så är det med principer och prydhet, det kostar på.

”Saknar ni barnen?”

”NEJ! Vad gäller saken”

”Det är match idag”

”Idag? Jag trodde det var match i morgon, oj då, vilken tid?”

”16”

”Jamen då hinner vi tillbaka, vi ska till Öland med båten”

”Hu”

”Ja, jag HATAR det”

Det gör hon. Mamma hatar att åka båt. När vi var barn och skulle åka på båtsemester hände det att mamma tog bilen och mötte upp oss i hamnen, ibland konstaterade pappa att mamma låg i aktern och ”spudde”. Han försökte få mamma att flytta sig eftersom hon befann sig mitt bland alla avgaser varpå mamma lyfte ett gråvitt anlete från hinken och skrek att pappa skulle ***** ****. Pappa vände åter blicken mot de där orangea och gröna pinnarna som han aldrig såg skillnad på eftersom han är färgblind. Han spanade ut mot vågorna som gjorde mamma grönare i ansiktet och muttrade något om att hon i alla fall skulle ”flutta”

”Sådan är kärleken” säger jag till mamma innan vi lägger på.

Mamma följer med pappa på sin enda lediga dag. Hon följer med på en nära två timmar lång resa med båt, i slutet av september. Vi gör saker vi hatar för att göra den vi älskar glad. 

Sådan är kärleken.

Jag försöker återigen boka tågbiljetter på sj.se. Jag vet inte när jag senast lyckades att faktiskt genomföra en bokning på sj, men jag tror att det var under den gamla kungen.

Varje gång likadant. Bokningen fastnar när man kommer till betalningen och så har man slösat bort tio minuter av sitt liv på just ingenting alls. 

Till slut ger man upp och ringer 0771-757575 som man gjorde när man gick på gymnasiet och internet bara var för de rika eller nördiga. 

Och så får man höra att man måste vänta en kvart. 

En kvart i telefonkö för att få en resa Kalmar-Stockholm.

Vet ni förresten vad resan kostar?

Jag är ute i god tid, det är tre veckor tills jag ska resa. 

En resa tur och retur Kalmar-Stockholm. 2041 kronor.

Japp, jag klarade mig inte ens under tusingen enkel resa den här gången.

Är det första klass måntro? 

Jajemen. Andra klass var nämligen DYRARE.

Utöver detta är tågen aldrig i tid, det är ALDRIG städat på toaletterna och man har ett helvete om man reser med barnvagn.

Är detta en diktatur vi lever i? Nej, detta är Sverige, världens bästa land där vi har sjukvård till alla, skolgång till alla, jämställdhet och Janne Josefsson

VARFÖR FÅR DÅ SJ FORTSÄTTA SÅ HÄR ÅR EFTER ÅR EFTER ÅR EFTER ÅR.

Jag vill inte flyga. 

Jag vill inte hyra en bil.

Jag vill bara köpa en biljett och sätta mig på tåget till huvudstan.

VARFÖR SKA DET VARA SÅ SVÅRT OCH VARFÖR SKA DET VARA SÅ DYRT?

Jag tycker att en man, utöver morgonsuget, förtjänar en egen upphöjd plats i en karmstol vid köksbordet. Tycker inte ni?

Notera hur det inte finns fler vuxenstolar vid bordet. En kvinnas plats är vid köksbänken. När Joachim har ätit färdigt slänger jag i mig det som eventuellt blev över.

Nytt köksbord har vi också.

Tankar?

Joachims gamla rumskompis Patrik Rosengren är nu tillbaka i fotbollens finrum(det är så man säger om man är insatt i fotboll)

Det krävs fjorton förluster och sjutton mål i analen för att det inte ska bli Kalmar FF- Mjällby AIF på Fredriksskans till våren.

En vinst igår och det hade varit klart men efter 0-0 mot Landskrona vågade Löken och hans mosters man fira i svett och alkohol. Och när jag såg bilden i tidningen idag började jag gråta. 

Det är så vackert. Alla Stureplanslag åker ur Allsvenskan, upp kommer sillastrypare och annat löst folk och det är SÅ LJUVLIGT.

Stort grattis från hela Kalmar. Vi uppfann töntar i Allsvenskan.

Joachim lägger alltid tjejerna. Han gör det för att väga upp för allt jag gör och med tanke på hur det brukar låta från badrummet så är det ett rättvist upplägg. 

Jag har nu vikt sex tvättar framför Idol och Joachim har borstat tänder, läst Asterix och laddat cd-spelarna med sagoskivor. 

Jag går in till lilla med en tvätthög och ger henne en puss på pannan. 

”Jag älskar dig”

”Skulle du inte gå nu?”

”Vad sa du?”

”Jag älskar dig också?”