Joachim står i köket och lägger upp sex olika sorters platt kött. Ni vet sån där sacramentoskinka och annat trams som är dyrare än Vagabondskor. Tunt hyvlad idioti som är ”extra gott” för att det är tunnare än kopieringspapper och heter Italienska saker som ingen förstår. 

”Lomo Embuchado” säger Joachim och frotterar sig med köttet i köket. 

”Men vadå lomo enchilada, du vet ju inte vad det betyder”

”Lomo Embuchaaado” säger Joachim och försöker låta som farbrorn i Solens mat. 

”Det låter ju fint och så men det kan ju lika gärna betyda rutten självdöd ko”

”Lomo Embuchaaaado, Embuchaaado”

”Det kanske betyder rutten hönsfitta”

”Googla lomo”

Vaknade klockan åtta av att Lasse stod och skakade i grinden till trappan. En vacker dag lyckas han få loss den och då måste vi köpa en ny. Och kanske laga trappan.

Klockan nio lämnade jag barnen bakom mig på landet och åkte in till stan. Mamma gav mig dagen till att städa huset inför kalaset i morgon. HURRA!

Jag minns en tid i livet då jag såg fram emot utekvällar med snygga killar, dyra drinkar i baren och långa sovmorgnar (nu ljuger jag, men det blir mer effektfullt så här)

I dag har jag gått runt i huset och städat i fem timmar samtidigt som jag bakat tre sorters kakor. Jag har ensam skakat ryamattan som väger 30 kilo. Jag har slitit som ett djur. Och vet ni vad jag tänkte hela tiden? Passa på att njuta nu Malin, du vet aldrig när du får städa ensam igen. 

Joachim ringde mitt i allting. Han låg i en hotellsäng i Trelleborg. Joachim och hans JÄVLA hotellsängar. Hoppas att de åker ur allsvenskan och superettan och spelar i en serie där man får sova på ett liggunderlag i en gympasal. 

”Du är så duktig gumman, du får slå mig när du kommer hem, Och så ska du få något jättefint när du fyller år”

”Okej, hej då. Hoppas ni förlorar”

”Vad sa du?”

”Ingenting”