Vet ni att det är något himla ship, landslagsship eller championship eller shit eller något mot Ungern, eller var det mot Sverige eller var det Ungern mot Sverige i Ungern eller championlandslagsshit i Kroatien eller var det Svergie mot Norge?

Vet du Anrell, sportluder?

ANYHU.

Detta betyder att lagen i Allsvenskan, där alla som är lite sämre än de som spelar i landslaget spelar, får lite respit, lite ledig skit. Lite tid att tänka efter, hur ska vi vinna guldet. 

Så.

I tio veckor var vi hemma hela familjen. I juni började barnen tjata; när får vi gå till dagis?

”Om tio veckor, håll käften och titta på Svampbob”

Det var så skönt när alla gav sig the fuck away. Joachim till kontoret, barnen till institutionen, förlåt skolan. 

Och.

Nu har jag börjat sakna vårt liv i ledighet. 

Jag saknar inte Joachims flåsande i nacken så fort jag sätter mig vid datorn.

”JAHA JOBBAR DU NU ELLER, ÄR DET ARBETSTID NU ELLER SÄG TILL NÄR DU INTE ARBETAR LÄNGRE”

Det saknar jag som svininfluensan doppad i HIV.

Men jag saknar att vi gör saker tillsammans. 

Alltså det vi gör efter vi har gapat oss hesa på varandra i hallen. När vi sitter i bilen, på väg till något, någon. 

Fyra dagar har vi fått ledigt. Fyra dagar har Nanne gett oss. Tack Nanne, I love you baby, trots att du inte hälsade på mig på stan i tisdags. Du får inte vara så försjunken i träden som faller i skogen så att du inte ser den viktigaste fotbollsfrun av dem alla. 

Jo.

Vi ska ha umgänge nu.

I kväll ska vi till goda vänner på Öland, dit kommer också Åsa och Anders. Vi ska crossumgås, minns var ni hörde uttrycket först. 

I morgon ska vi hem till en annan fotbollsfru och hennes man.

På söndag kommer bipolära frun med familj hit på middag.

Och nu orkar ni inte läsa längre ner och jag orkar inte skriva längre.