Idag är Lasse 13 månader. Nu får det vara slut med det här ettårstramset. Det är så att säga ancient history. Han är inte ett år. Han är tretton månader. 

Just nu i denna stund sover han med blöjstjärten i vädret. Vällingen har vispats, hällts upp, svalnat och står nu iskall på köksbänken. 

Lasse älskar att kasta ner saker i trappan och han vet precis vilka saker som ger störst tillfredsställelse. Dyra saker. Fjärrkontroller, mobiltelefoner, bärbara telefoner och nappar. 

Nappar? tänker ni nu, nappar är väl inte dyra?

Men när klockan är 03:16 och bebisen sitter upp i sängen och gråter pyttetårar och du kommer in med brösten i nävarna, grus i ögonen och en känsla av att det här med barn inte var någon vidare bra idé och VAR FAN ÄR NAPPEN. Inte under kudden, ner på golvet med naken stjärt, leta under sängen, ingenting. Famla runt på golvet, sätta i gång ljudliga leksaker, bebisen skriker i panik. Framvästa könsord. Ut i hallen på iskallt golv, ingen napp i skötväskan heller. Då får man gå ner i källaren och leta under trappan bland dammbollar och kärrspindlar. 

Nappar är dyra. Som satan. 

Nåväl.

Vidare så älskar Lasse att dansa till popmusik. Han är inte förtjust i att sitta i knät och sjunga Imse Vimse, det är så tråkigt. Härom dagen satt vi vid pianot tillsammans, jag spelade och sjöng Majas alfabetssånger men Lasse envisades med att slå på tangenterna och han spelade jättefult så vi fick sluta. 

Alla våra barn har varit lättsövda men Lasse är ett unikum. Välling, ny blöja, pyjamas. Lägga på kudden, täcket upp till nacken. ”Godnatt älskling” 

Och så är det tyst.

Åsa, kusin och bästa vän, menar att vi har haft tur. Det är inte tur att få tre barn som sover som änglar. Vi har det rätta handlaget. Och så är det bara Åsa. Ni blir säkert bättre på det med andra barnet. Eller kan du komma till mig så ska jag visa dig hur man gör. 

Lasse klättrar. Tjejerna klättrade aldrig. Lasse klättrar upp på bordet för att dra ner brinnande ljus. 

Lasse älskar att vara utomhus. Han älskar Joachims trädgårdsland. Han sitter på stenarna och äter blåbär direkt från busken.

Här skulle jag tänkt fortsätta skriva om Lasse men nu låter det ADADADADADADADADADADADA från hans rum