Vi anlände klockan 17 och stod hela familjen på trappan och sjöng för mamma. Pappa stod dock i vägen (störst först) och när vi hade sjungit färdigt sa han;

”Vau vau dejt däer? Höu läjt dejt?” 

Men vi fick komma in trots att det inte lät som änglar när man huttrar på en iskall trappa med barn som stryper varandra och bara vill springa förbi alla släktingar för att spela bolibompa på webben.

Mamma hade lagat asiatisk gryta och barnen åt mindre än ingenting. Låter det omöjligt? Barn kan.

När mamma provade sin fina kofta kunde pappa konstatera att mamma såg ut som en hemlös tant eftersom den saknade knappar. Koftor med en stor säkerhetsnål där knapparna ska sitta är till för galna tanter som letar på soptippar, tyckte pappa. 

När vi skulle åka hem bad jag mamma ta en bild på Joachim och mig så att albumen inte bara är fyllda av en massa ungar som ändå aldrig vill bara med på bild. Mamma måste hämta glasögonen och pappa står i bakgrunden och gapar att mamma ska ”tau auv dum”. Jag ser trött och blek ut, Joachim ser galen ut. Pappa driver oss alla till vansinne.