Vi åt pizza som Joachim fixat, tacofärs på barnens sida, mozzarella, feta, lök, färska champinjoner och tomat på vår. Någon började gnälla om att man inte kan blanda taco och pizza och att det ”inte var gott”, detta innan någon hade smakat. Då blev Joachim och jag gemensamt förgrymmade. 

”Nu är du tyst och äter, annars kan du gå in på ditt rum och stirra in i väggen. Vi har städat huset och gjort god pizza och så sitter du och gnäller innan du ens smakat, hör vi så mycket som ett pip till åker du in på rummet. Vi ska ha det mysigt och trevligt här och SKA ha fredagsmys om det så är det sista vi gör”

(Där har ni en slogan OLW)

Hon åt allting, vi småpratade om simningen och gymnastiken, hon sa tack för maten, dukade undan tallriken och gick och satte sig i arbetslägret, förlåt soffan.

När Lasse hade matats och bytts på lades han ner mellan någorlunda rena lakan och somande som han gör varje kväll; innan man hinner stänga dörren. Naziperfektion. 

Och nu; film.

I början är ju allt så bra så bra. Allt är trevligt, allt är snällt. Sedan vänder det.

Flickor två börjar snyfta. Joachim stänger av. 

”MALIN, this was the last time you rent a movie for the kids, same thing every time. They are TO SMALL”

”Ameh”

”Nejnejnej, inget är ditt fel gubevars men DU går upp i natt när de drömmer mardrömmar och skriker”

”Jaja”

Men barnen ville se färdigt och sedan blev det ännu läskigare.

Allt gick dock bra. Alla har sovit som grisar hela natten. Jag vaknade med röven i vädret klockan 08:01 av att Joachim hämtade in Lasse och la honom med fylld kissblöja i synen.