Som pappa skrev i sitt enda, första och sista brev till sin moster som barn. Pappa skriver helst inte. Trots detta envisas han med att skriva checkar när han ska betala vilket är ungefär samma sak som att jag skulle skicka blogginlägg med 15-diligensen. Med tanke på den senaste tidens dåliga blogguppdatering kan man tro att en av de där hästarna har blivit lim. 

Vi har haft en fröjdefull jul som har sett ut som den har gjort sedan jag träffade Joachim. Uppstått har inte Jesus eftersom han föddes på julafton. 

Tjejerna har spelat upp ett julspel som jag har förevigat med videokameran. Filmen ska fram i samma ögonblick som första pojkvännen gör entré i hallen om tio år eller så. Precis som Joachim 2001 fick se mitt julspel från scenen i Rockneby folkets hus 1987. Tjugo år senare finns det fortfarande skavmärken i golven efter stolarna där mamma och pappa satt och skruvade på sig. 

I går bjöds det på kalkon på gården. Brysselkål, gelé och brunsås och moster Evas mandelmusslor med grädde och hallon. De som inte skäms tar två.

Jag undrar hur ni har det. Saknar ni mig?

Den vita julen har gått bra. Jag firar alltid vit jul, men ett glas vin på juldagens kväll unnar jag mig alltid. Igår spelade vi Hjärnsläpp med Åsa och Anders. Åsa är ju gravid som en liten stinn sugga och vi delade en liter must. Det finns ingen anledning att alkoholisera sig när det finns must. 

Bland det roligaste i världen är att reta Åsa, inget kan vara mer tacksamt. Hon har så mycket uppdämd irritation. En vacker dag smäller det och då slår hon mig i huvudet med något tungt(om hon orkar lyfta det vill säga, hon är så rysligt liten förstår ni, jag kan ta ner henne med fingrarna)

Åsa är så ofantligt FET(se bild nedan, jag skämtar inte att hon har gått upp minst FEM KILO. Vissa har ingen karaktär. 

Idag har vi ätit julmat hos Joachims föräldrar. Om man skickade in kriminaltekniker i huset med blålampa skulle man hitta Lasses fingeravtryck på ALLT som är dyrt och i papperstunt porslin. Att sitta på röven slutade jag med i juni.

Nu ska vi sätta upp min otroligt romantiska julklapp från Joachim; en veckoplanerare med whiteboard.

Sedan ska vi sitta och ta på varandra i soffan framför en film. Kanske delar vi en clementin. 

Puss och kram, Lasse gillar inte banan.