Mot Stockholm och kolumnistmiddag. Det spelar ingen roll hur länge jag skriver för Aftonbladet, jag är alltid tönten från landet i fel skor när jag kliver in i Globen. 

I morse tyckte Joachim att vi skulle väcka Lasse innan alla försvann. Joachim tyckte inte att Lasse skulle vakna upp och se barnvakten. 

Så han öppnade dörren, barnvakten ringde på dörren, fick genast en vällingflaska i handen och så gjorde det ingenting att vi lämnade honom. 

”Nu kom taxin, är det någon som vill GE SIN MAMMA EN KRAM?”

Tjejerna kommer springande genom huset, rufsiga i håret och tandkräm i mungiporna. Hastiga kramar, hårda kyssar på pannorna. Känslan av ett barns varma panna mot läpparna glömmer en mamma aldrig, hur långt hon än reser med ett tåg som aldrig kommer fram i tid.