Ni vet när man har en stor rap på gång. En gigantisk omjagfårurmigdenhärnukommerkonduktörentrevagnarbortkännadragetinacken-rap.

En sådan rap. Som inte kommer ut. Jag grips av panik och öppnar munnen som en utsvulten och övergiven fågelunge i ett bortglömt rede. 

UT MED DEN. Bort med den. 

Jag känner att jag snart imploderar.

Jag känner att jag våldtar mig själv inifrån.

Jag känner att det skulle vara mer bekvämt att sätta mig och rotera på en osäkrad handgranat.

Jag måste få ut denna rap.

Jag vill att en lång stor man med starka armar ska lyfta mig under armarna, varsamt lägga mig över hans spända axel och klappa mig på stjärten tills

RAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAPOHERREGUDVADSKÖNTUPPSTÅTTHARJESUS.

Ensam och orapad försmäktar jag på detta tåg.